-Generationsbyte, lärdomar och summering-
De brittiska banden, som the Slits och the Raincoats m.fl., såg inte bara till att det blev accepterat med andra musikstilar inom punkrörelsen utan visade också klart och tydligt att kvinnor kunde spela, sjunga, skriva och framföra sina egna låtar själv. The Slits kanske inte introducerade reggean i Storbritannien men med hjälp av the Clash förde dom fram musiken i ett nytt perspektiv. Vad the Raincoats gjorde har ingen, vad jag vet, lyckats härma eller ens följa i fotspåren. Som jag sa innan, de var unika i alla avseenden men har ändå lyckats inspirerat ett otal andra. Kurt Cobain tackade the Raincoats i tacklistan på Nirvanas tredje skiva, In Utero från 1993, och gruppen hamnade på nytt i ljuset. Geffen köpte rättigheterna till the Raincoats skivor och gav ut deras två första på en CD. Bandet återförenades kort därefter och gav ut en skiva med helt nya låtar på det lilla oberoende skivbolaget Smells Like Records.
Men man frågar
sig hela tiden hur det kan komma sig att det inte dök upp några
sådana band i Sverige. Här fanns punkband som var kända i hela
Skandinavien men inte ett enda band med någon tjej. Det måste
ha funnits något men då undrar man ifall de var så kassa att
de inte fick något skivkontrakt, eller varför de inte bildade
något eget. I Sverige tror jag punkrörelsen bara speglade
musikbranschen i övrigt. Rockmusiken hade alltid varit dominerad
av män och så blev även punkmusiken. Att bilda ett eget
skivbolag som tjej tror jag också var svårt. Det var nog inte
så många som ville eller vågade heller då det var emot vad
samhället och könsrollerna placerade dom på för uppgifter.
Det var inga tjejer i England som bildade egna skivbolag heller
men de lyckades i alla fall bilda band som blev mer eller mindre
uppmärksammade. Det berodde förmodligen på att punkrörelsen i
England var så mycket större, "ju bredare grund, desto mer
att välja från", vilket skivbolagen där var tacksamma
för.
Första generationens tjejpunkband inspirerade så klart också
andra generationens tjejpunkband, såsom de kvinnodominerade the
Au-Pairs, Crass och Delta 5. Framgångsrikast av dom blev nog
Crass trots att de var anarkister, höll hårt på
"Do-It-Yourself" inställningen och hade provokativa
låtnamn så inga skivaffärer ville sälja deras skivor. The
Au-Paires gillades av kritikerna för sin lättsmälta
pop-ska-punk och gjorde tre skivor innan dom splittrades 1983.
Delta 5 var stora i sin hemstad Leeds där även de smått kända
banden Gang Of Four och the Mekons kom ifrån. Alla dessa banden
spelade en slags punk/funk men Delta 5 skilde sig dock lite från
dom andra då de faktiskt hade två basister i sin uppsättning!
Än idag finns det
kvinnor, Kim Gordon i Sonic Youth t.ex., som säger att dom mer
eller mindre blivit inspirerade av tjejpunkbanden. Micheal Stipe,
sångaren i R.E.M., har sagt i intervjuer att han gillar the
Raincoats och Patti Smith. Hur många har inte blivit inspirerade
av henne förresten? Alla, om inte direkt så i alla fall
indirekt! Hela rockmusiken hade sett helt annorlunda ut om hon
inte funnits. Så visst har kvinnorna gjort sitt för punken och
rockmusiken, men vad som väntar i framtiden kan vi än så
länge bara gissa. Under 1990-talet har kvinnliga artister sålt
fler skivor än vad männen har gjort, enligt en ny undersökning
från USA. Madonna, Alanis Morrisette och Mariah Carey kan
nämnas som några av dom, men de ligger ganska långt ifrån
punken och är rena produkter av vad radiokanalerna vill spela
och skivbolagen producera. Det är en ond cirkel, som dock inte
bara kvinnorna är inblandade i utan även Brian Adams, Puff
Daddy, Nick Kershaw, Markoolio för att nämna några.
Vad har jag då lärt mig av detta? Tja, i stort sett allting jag
kan om dom nu, d.v.s. historierna och människorna bakom dessa
band och vad dom gjorde, inte bara för punken, utan för hela
rock och musikindustrin. Det kanske låter som att jag tar i, men
som jag sa förut, Nirvana och R.E.M. som legat (och ligger)
högt på listor världen runt var och är inspirerade av dom
gamla tjejpunkbanden.
Nu på 1990-talet har det också kommit en musikstil från USA
som kallas Riot Grrrl. De banden består endast av tjejer och tar
till stor del endast upp kvinnorättsfrågor i sina texter.
Musiken är ganska simpel punkrock/hardcore och Bikini Kill,
Huggy Bears, Bratmobile och Third Sex kan nämnas som några.
Först nu när jag lärt mig lite mer ser jag alla dessa
kopplingar. En negativ sida av det hela är att jag nu blivit
sugen på att köpa fler skivor, vilket inte är negativt i sig
men det kan bli fruktansvärt dyrt. Tyvärr är det ju inte
många band idag som kan följa
"Do-It-Yourself"inställningen och ta ut ett lågt pris
på sina skivor när det finns restriktioner
för hur skivor ska prissättas. Om man vill kan man ju annars
hitta låtar med banden på internet, vilket egentligen är
olagligt, men ack så billigt.