-Flip Your Face-



Innan No New York skivan skulle spelas in hade James Chance lämnat Teenage Jesus and the Jerks för att bilda sitt eget band, the Contortions. Bandet hade många medlemsbyten i början och där ibland filmskaparen James Nares och en japansk trummis vid namn Chico. Från Chance gamla band the Screws kom istället Jody Harris, som slog på sin gitarr så den gjorde ljud ifrån sig, och Don Christianson som slog på sina trummor. Pat Place som ursprungligen var från Chicago och uteslutande sysslat med konst blev sen medlem. Hon lärde sig själv att spela slidegitarr och el-gitarr, fast med egna påhittade harmoniackord och ibland med helt öppna strängar. Typsikt var att hon hela tiden spelade med mycket rytm. Från ett annat lokalt New York band kallat Jack Ruby kom George Scott III på bas och den okända poeten Adele Bertei. Hon slog med sina knytnävar och armbågar på sin billiga Aceton orgel och skapade sin egen stil.

The Contortions släppte två LP-skivor, en kassett och en del maxisinglar. En av LP-skivorna och kassettbandet som de släppte var inspelade konserter. De hamnade så småningom i bråk med skivbolag då man bytte bolag för varje skiva man släppte. Men det var inte därför bandet splittrades. Chance fru Anya Phillips, som också var manager för bandet, krävde 50% av vad bandet tjänade, och det var nästan ingenting så de bara skrattade först, men efter bråk gick hon med på 25%. Chance var på sin frus sida och stämningen i bandet var lika med noll. Nu anlitades de andra bandmedlemmarna som studiomusiker vilket inte varade särskilt länge.

Rent musikaliskt brukar man säga att de spelade "punkfunk" eller "punkjazz" vilket jag också tycker man kan säga. Med James Chance tjutande sax och energiska röst, rytmsektionens funkiga takter och slidegitarrens glidande ljud ekandes i bakgrunden, uppfyller de ovannämnda stilar.

Tillbaka