-Break It Up-



Efter en kort period på college i Delaware flyttade Tom Miller tillsammans med sin skolkompis Lester Meyers 1967 till New York. Tom överlevde genom att ta en massa småjobb och uppträda ensam med endast sin gitarr. Han tog artistnamnet Tom Verlaine, efter den franske poeten, medan Lester skrev och gav ut dikter under namnet Richard Hell. 1971 bildade de tillsammans med Billy Fica bandet Neon Boys och släppte en singel, Little Johnny Jewel part 1-2. Bandet utvecklades sen till Television efter det att de träffat gitarristen Richard Lloyd. Television var ett av de första banden som uppträdde på rockklubben CBGB´s, som sen kom att spela en central roll i musik livet i N.Y. Verlaine kom där i kontakt med Patti Smith. Hon läste sina egna dikter på olika musikklubbar, skrev om musik i Rolling Stone och försåg lokala band med texter. Genom sina framträdanden på klubbar i Greenwich Village kom hon i kontakt med rockjournalisten och gitarristen Lenny Kaye. De utvecklade tillsammans en form av lyriska improvisationer som snabbt blev omtalade och när hennes debut diktsamling Seventh Heaven kom 1971 hade de skapat en mindre kult. För att bredda de musikaliska möjligheterna utökades duon med pianisten Richard Sohl.

Påverkad av sin manager Jane Friedman började Patti sjunga sina texter istället för att som tidigare endast ha läst dom. Skivbolaget Mapplethorpe gav henne chansen att spela in en singel och då gjorde hon "folksongs" klassikern Hey Joe med Tom Verlaine gästspelande på gitarr. Låten påminner dock mer om Jimi Hendrix version än om originalet. Baksidespåret Piss Factory är en dialog kring Patricia Hearst, dotter till tidningskungen Randolph Hearst som kidnappades av Symbiotiska Befrielse armén. Skivan pressades in en liten upplaga, men trots det blev hon uppmärksammad och fick spela in en LP. Patti Smith Group som de börjat kalla sig utökades 1975 med gitarristen Ivan Kral och trummisen Jay Dee Daugherty och gav samma år ut debut skivan Horses. Den fick överväldigande recensioner och blev hennes stora genombrott.

Tom Verlaines och Pattis samarbete fortsatte och de gav 1976 gemensamt ut diktsamlingen The Night. Båda hade dock redan tidigare debuterat, Tom Verlaine och Hell gav `73 ut diktsamlingen Wanna Go Out? under pseudonymen Teresa Stern. Patti Smith, som var inspirerad av de franska symbolisterna, Bob Dylan och William Burroughs, följde snabbt upp sin debut och gav redan året efter ut en andra diktsamling, Kodak. Den tredje kom ut ´73 och hette Witt, men ingen av diktsamlingarna gav henne det genombrott hon fick med sin musik. Hon har själv sagt att rockmusiken är den mest universiella av alla konstformer, och hon har verkligen offrat allt för sin konst.

Hennes röst är fylld av känsla och man känner en enorm närhet och äkthet i det hon sjunger. Musiken är i grunden traditionell rockmusik, då hon gjort många klassiker som t.ex. The Who´s My Generation och Van Morrisons Gloria, men hon har ändå satt sin prägel på musiken. På scen brukade hon spela gitarr utan att hon egentligen kunde, hon bara improviserade till rytmen och lät händerna glida längs halsen. Hennes enda riktiga hitsingel finns på LP:n Easter som släpptes 1978. Det är låten Because The Night som hon skrev tillsammans med Bruce Springsteen. Pattis Smith inspirerade inte bara andra tjejer att starta band utan gjorde också rockklubben CBGC`s känd. Det bidrog i sin tur att de band som spelade där fick mer uppmärksamhet och uppnådde kultstatus.

Tillbaka